Hunden

Den tidiga Relationen

Förklaringen till varför hunden och människan har utvecklat en intim relation finns i deras biologiska förutsättningar som sociala individer.

Hunden härstammar från vargen och fortfarande pågår den domesticeringsprocess som kanske startade för mer än 100 000 år sedan. De levde i nära anslutning till varandra, jagade likartade byten, utnyttjade och stal sannolikt varandras bytesrester.

Vargen blir hund

Denna nära och ständiga kontakt skapade en god ömsesidig kännedom om varandras vanor och förtjänster. Ganska snart kom människan att ta hand om vargungar och integrerade dessa i sitt eget samhälle som en nyttig resurs, antingen det nu var som mat, lekkamrat, pälsdjur, varnare och väktare, jaktkamrat eller sällskap. Då både människan och vargen är flockdjur har de anpassningar för att leva tillsammans.

Domesticeringen är både en biologisk och kulturell process. De naturliga urvalsmekanismerna är till en viss del satta ur spel eftersom många behov som leder till ett naturligt urval tillfredsställs genom människans försorg. Människan har sålunda omvandlat dessa urvalskriterier till kulturella kriterier och omformat vargen till hund. Dagens hund är inget vilt rovdjur och definitivt ingen varg men dock har vissa karaktärsdrag bibehållits som ligger till grund för dess instinkter, uppförande och både de fysiska och mentala egenskaperna.

Ändamålsenliga raser

Det urval människan har gjort under årens lopp har varit för specifika ändamål. Man har försökt att skapa hundraser efter rådande behov, raser har kommit och gått. Denna djurförädling har varit på både gott och ont eftersom man alltför ofta använt sig av extrema variationer. Både fysiskt och mentalt undermåliga individer har tillvaratagits och använts vidare i aveln.

Utvecklingen ledde så småningom till dagens definitioner av brukshundar.

Herdehundar

var till skydd och vakt av kreatur som ständigt lever tillsammans med exempelvis får, getter, boskap och deras herdar.

Draghundar

Har utvecklats senare än herdehunden. Den har utnyttjats av olika folkgrupper innan hästen var känd. Hos vissa arktiska folk används den ännu i dag till transporter.

Vallhundar

Vissa typer av jakthundar har egentligen snarlika arbetssätt. Vallhundar kan fixera blicken mot fåret. Hos stående fågelhundar, är fixeringen mot ripan i grunden samma beteende, men som utlöses av olika retningar och situationer. Vallhundar har i dagens samhälle fått roll inom försvar och tull för att spåra upp minor, bomber, narkotika och människor, lotsa blinda fram i våra städer samt många fler uppgifter.

Sällskapshundar

Fyller en stor roll i människors liv. Så är det i princip över hela jorden. Det är här som vi har hundraser som inte längre har någon praktisk nytta, exempelvis vinthundar som är formade för jakt efter villebråd. Många raser kan dessutom inte överleva utan människans försorg, såsom artificiell inseminering, kejsarsnittsfödelse eller livslång medicinering.

Hunden i framtiden

För att kunna använda hunden för nya ändamål krävs att människan förstår hur hunden skall fostras och tränas. Att träna hundar till olika saker har man kunnat i flera tusen år. Ledarhundar fanns redan i antikens städer och likaså stridshundar. Men under de senaste åren har en ökad kunskap om hundens inlärningsförmåga, kognitiva egenskaper, sinnesorganens kapacitet och sociala kompetens snabbt öppnat upp nya användningsområden. Det har lett till att samhället i allt större grad har tagit hundens tjänster i anspråk. Signal- och servicehundar hjälper rörelsehindrade och döva med saker de inte kan klara själva. Dessutom då man redan har visat att daglig kontakt med hund gör att fysiskt sjuka återhämtat sig fortare, vill man undersöka detta på psykisk sjuka.

Relationen mellan hund och människa kommer i framtiden dock kvantitativt att vara på sällskapsplanet. Hundar ökar människans livskvalitet. Urbaniseringen gör att stora delar av befolkningen bor i städer och tätorter. Men även i framtiden kommer de att vilja ha en hund, vilket innebär hunden måste formas så att den passar in i den nya livsmiljön. Som en hjälpreda i människans komplicerade samhälle, kommer även nya användningsområden och nya beteendeanpassningar att utvecklas.

Namnförklaring

Ordet ”hund” har förekommit i svenskan sedan 1520, och kommer från fornsvenskan ”hunder” som har gemensamt ursprung med grekiskans ”kyon” och latinets ”canis”.

Latinets ”canis” är det som givit namn åt släktet Canis.

Systematik

Rike: Animalia

Stam: Chordata

Klass: Mammalia

Ordning: Carnivora

Familj: Canidae

Släkte: Canis

Källa: Thorman, S., 1999, Hunden – en varelse i människans tjänst.